lisakaninteblienboll

Jag vill bara säga att jag lever. Anledningen till att jag inte skriver här är för att det händer så mycket att jag inte riktigt hinner. Men det är egentligen en dålig anledning, för just av den anledningen att det händer så mycket borde jag skriva här.

Jag kommer inte ihåg allt som jag borde berätta för er och det skulle ta mig en evighet att skriva allt. Så jag lägger upp lite bilder istället. Det är roligare för er. Men en kort sammanfatting kna ni ju få ändå. Veckodagarna kommer jag inte ihåg, men helgerna är desto klarare. Förra helgen var jag och Janne i Sevilla fredag till söndag. Vi bodde på hotell, åt jättegod mat och hängde på Starbucks. En riktigt bra helg!
Denna helgen som var, den var ju inte att leka med. Jag och Alexandra drog till Afrika, Maroccoo, Marrakesh närmare bestämt. Det var galet. Fullständigt galet, skrämmande, chockande och underbart. Helt otroligt att bara 1 1/2 timmas flyg härifrån kan ta en in i en heeelt annan värld.



Tacka vet jag dig Pixie som sköter det här nya du vet, med Http och så. Tack!

// Ikväll ska vi äta fejk-tacos. Det ska bli quite fun som Janne säger. I hans värld är quite bättre än very.

att jag inte ens vet vart jag ska börja. Jag antar att jag kan börja med att berätta från i torsdags tills idag, mest logiskt så.

I torsdags var det Tapas-festival här i stan så jag och Fredrik slog våra kloka huvuden ihop och bestämde oss för att ha vår ätar-tävling. Vi drog med oss Alexandra, Janne och Mahony till festivalen och köpte 10 stycken tapas-biljetter var. Redan där kan man säga att det märktes att det var lite för mycket för han som sålde biljetterna tittade med stora ögon och sa lite förvånat: diez? Si. Vale. Iallafall, vi började vårt mat-äventyr med en god tapas och jag tänkte att detta kommer bli en lätt match, för är det nått jag inte är, så är det liten i maten. Tapas två tre fyra gick fint, men nummer fem smakade inte riktigt lika bra. Mättnaden var inget problem så vi gick tilll nästa tält för att beställa nummer sex och sju. Nu börjar det äckliga. Fredrik beställer Montadillas Jamon, vilket är mackor med skinka. Skinka kan man dock inte kalla det för det var tre bitar RENT FETT. De var så äckliga att jag kände att det var på gränsen till att inte äta upp dem och förlora. Men jag pinade mig igenom dessa tre såkallade mackor... Tapas nummer sju var en Ensaladilla. Det är typ som potatis-sallad fast utan potatis och typ bara majonäs. Jag brukar inte vara kräsen, jag gillar verkligen iprincip allt, men denna salladen var så äcklig att jag aldrig smakat något äckligare. Dum som jag var, bara för att Fredrik åt upp, bestämde jag mig för att äta upp den. Det skulle jag inte ha gjort. Den var så vidrigt äcklig att jag spydde. Jag spydde. 

Fredag gick vi upp tidigt för att träffa våra med-resenärer utan för tågstationen klockan 09.00. Vi har nämligen varit i Portugal - Algarve i helgen. Vi hyrde två bilar, som vi fick efter lite strul. Detta kan ju låta som ett skämt för er, det gjorde det nämligen för oss, men biluthyrningsfirman, Eurocar, hade INTE internet. Så de kunde inte se att vi hade bokat bilarna till ett annat pris än vad de som jobbar här ville erbjuda. Men vi tog bilarna till ett lite dyarare pri än vi tänkte från början och drog iväg mot ett äventyr som visade sig bli en av våra bästa helger ever. Om ni vill åka på charter, åk till Algarve. Tveka inte, åk bara! Vi bodde på en resort med lägenhetshotell och lägenheterna var jätestora fina fräscha varav vår hade havsutsikt. Stranden går inte att beskriva i ord, men det var som en lagun ungefär. Behöver jag säga mer? Det var liksom som på bilderna i resekataloger. Sådär fint som det bara är på bild. Fast i verkligheten. Vi har solat, badat, solat, badat och solat, badat i tre dagar. Vi har verkligen tagit tillvara på livets goda denna helgen, vi älskar livets goda. Kort och gott! Fast det förstås, Alexandra var nära på att drunkna ett ex antal gånger. I söndags var vi på en annan strand, där vågorna var mellan 1,5- 3 meter höga. Det kom en våg, vi var på samma ställe och när vågen var över var hon 10 meter längre bort. Läskigt var ordet, men vi är hemma välbehållna och glada!

Nu ska vi iväg, det är som vanligt folk som fyller år. Haha, alla fyller år, det är galet.

// Åse, klicka här så kommer du till Alexandras blogg med.

// Spain crazy drives us!

Tiden går nog inte fort här. Denna veckan sa hej och hejdå typ. Känns som det var igår vi reagerade på att det var första september. Denna veckan har varit ganska så händelserik må jag säga. Skolan har känts som en berg-och-dal-bana. Vi har haft två lärare, en som observerat, folk som bytt ifrån och bytt tillbaka och försökt oss på ett besök i mataffären men det gick inte som planerat.

Efter skolan har vi haft siesta, varit på stranden, shoppat, suttit på plazas, dansat väldans mycket och sovit mindre mycket. Tiden går så fort att jag knappt kommer ihåg vad vi gjort. Men det är bara ett bra tecken för det betyder att vi are living the dream.

Igår hade jag en dag då jag var inget annat än tyken mot Janne. Han skrattade mest åt det och senare på kvällen frågade jag honom om jag var den elakaste människan han vet. Då svara han: Obvisly, defenatly, certainly. Haha, han lär sig så mycket nya ord här och han använder alla tillfällen han kan att använda dem.

Denise och Emma, jag är mäkta besviken på att ni inte var med på en vimmel-bild från gårdagens premiär, en förklaring på det tack! Jag och Pixie är tillochmed på vimmelbilder här. För A:s kompisar ville ha med oss på bild, hmm... Who is the man in that click??

Freddes riktigta flickvän är här nu btw. Hon verkar vara en mycket speciell människa. Han är väldans annorlunda mot hur han varit innan. Det är förövrigt himla många människor som cheatar här, känns som om alla inte tror att detta är på riktigt. Fast det är inte så konstigt, för detta känns overkligt. På ett bra sätt.

// Stranden lockar, adios amigos!

-Vi har med en egen lägenhet.
-Jaså, vart då?
- I Spanien...

// LOVELY

Fredagskväll och vi sitter på vårat hostel och är nästan glada för att vi har tak över huvudet. Igår kom vi till Huelva, efter en extremt varm dag i Sevilla där vi dumt nog nästan försökte trotsa siestan. Vi tyckte igår när vi kom hit att det hade varit en jobbig dag, men oj va vi gick bet där.

Idag vaknade vi, åt frukost och tänkte för oss själva att denna dagen skulle kunna bli en bra och spännande dag med mycket upptäckter. Så skulle man kunna se vår dag, om man orkade vara positiv. Det hela började med att de i detta land inte har hört talas om det här nya med skyltar för att underlätta för människor som inte hittar. Efter ett ex antal frågningar kom vi äntligen fram till ett informationsmöte. Efter mötet skulle vi få hjälp med att hitta boende. Vi tror inte att de har hört talas om det här med hjälp heller. Det vi fick var tre inbokade lägenhetsvisningar med hyresvärdar som inte kan ett enda ord engelska, och en karta. Klockan var ca: 12 nu och vi tänkte att det kanske var bäst att ta sig in till stan för att se hur lägenheterna verkade. Det började nu bli varmt. Vi gick, vi gick och vi gick. Hittade alla tre lägenheterna och vi tänkte SHIT vad vi ska vara lyckliga i Sverige. Nu var klockan 14 ungefär och vi tänkte mindre glada tankar. Värmen började bli outhärdlig nu och vi hittade, efter lite kartläsning och gående såklart, ett shoppingcenter. Vi gick raka vägen till restaurangen och beställde god mat. Vi tänkte att vi kunde ju gå ut och titta lite mer på staden när vi ändå var i närheten. Men OJ vad vi skulle suttit kvar. Det är inte för inte, som inte EN ENDA spanjor är ute mellan 15-18. Seriöst, kan ha varit en utav de varmaste dagarna vi varit med om. Någonsin. Vi blev inte direkt positivt överraskade av vad vi såg i den delen av staden vi hittade så vi gick tillbaka till shoppingcentret. Där satte vi oss i en soffa och typ dog i en timma. Kan ha varit den bästa vilningen idag. Denna soffa stod för övrigt i sko-avdelningen och efter ca 40 minuters stirrande på ingenting fick jag för mig att testa fula skor. Vi har nu gjort en tävling och det gäller för er alla att rösta på de par skor ni tycker jag passar bäst i. Jag har nämligen lovat Pixie att de skor som vinner omröstningen skall inhandlas.

Nu till lägenheterna. Den första var ett hus kan man säga. Det skulle behövas 4 stycken hyrestagare sammanlagt för att funka. Eftersom INGEN i detta land kan ETT ORD på engelska, hade vi turen att få hjälp av en tysk kille när vi besökte detta hus. Han var till mycket stor hjälp. Vi gillade hust skartp men det blir nog inte detta. Nummer två var hos en tjej som jobbar på skolan, men OJ vad vi inte ville bo här. Det var mest utsidan som inte gav insidan en chans, men insidan gav inte heller utsidan någon glans om ni förstår. Vi tittade mycket snabbt här och tänkte att våra mammor inte hade gillat detta ställe... Haha. Ställe nummer tre hoppades vi nu väldigt mycket på. Det skall även tilläggas att klockan nu var 20. Vi kommer in, tanten kan självklart bara spanska, pratar på med oss som om vi förstod fast vi hela tiden sa att vi inte förstod. Hon ringer tillslut sin syster som kan lite engelska och vi kommer fram till att vi gillar ställlet men måste hitta två till som kan bo där annars får vi inte hyra den.

Vi vandrar nu hemmåt efter 12 timmar på vandrande fot. Vi har använt min karta så mycket att den gått sönder. Vi har lärt oss massor utan att veta om det och vi har såå ont i våra fötter att ni inte kan förstå. Vi är även väldigt förundare över hur otrevliga spanjorerna är. Och hur dåligt hjälpta vi blivit av skolan. Det första vi skall göra måndag-morgon är att kräva så mycket hjälp tills vi blir nöjda. Fram tills dess skall vi spara våra få krafter vi har kvar och det kan bli ett besök på stranden.

// "Det är kul när det går bra för andra" som Björn Gustavsson hade sagt.