Drömvinst-slogan...

Vissa är lättare att släppa än andra. Det betyder att vissa är svårare att släppa än andra. Det finns vissa som stannar kvar längre än vad de borde, och det är svårt att förstå varför. Men det kanske är just det som är grejen. Just därför det är svårt. Svårt att släppa sådant som borde vara glömt för länge sedan. Men det är mycket som borde.

Idag tänkte jag verkligen på det jag påpekade igår, om att kunderna alltid ska ha rätt. Idag kom det in en glad gubbe och ville byta en glödlampa. Självklart skulle han få det. Det komiska var dock när jag upptäkte att människan köpte lampan år 2007! Haha, inte konstigt den är sönder?? Sen skulle han ju självklart köpa sitt favvo-bröd. Och eftersom två limpor kostar 35, ville han ju självklart ha en för 17.50. Jag råkade slå in 17.90, men ICKE, detta fick snabbt rättas till, för fy sjutton om han hade behövt vetala 40 öre för mycket. Ojoj, kunder alltså. Men gubben var en glad och snäll en, så det var bara att skratta med han. Eller mest åt han, men det spelade ingen roll. Jag tror ändå inte han förstod det komiska, för det viktigaste av allt var ju att det stämmde i hans kassa. Rätt skall vara rätt.

Mello och räkpaj väntas i goda vänners lag. Mycket trevligt.

// "...Alla stora människor har drömmar".  Pedagog som jag kanske ska bli, som om inte små har det?

Låga odds

Jaha, då var det Fredag igen. Det betyder, nästan som alltid, att gårdagens afton dansades bort. Som vanligt var det riktigt kul och även om det kanske var lite väl mycket dimma framför ögonen var det en himla kul kväll. Som alltid.

Helgen skall spenderas bland matvaror och kunder som ska få som de vill ha det. Varför är det alltid kunden som ska få det som den vill ha det? Det är nog seriöst det ända stället där alla kan få precis det man vill ha. Det är liksom vår uppgift att se till att kunden är nöjd och glad och vill komma tillbaka. Men sen är det ju liiite så också att det faktiskt är just kunden som betalar vår lön. Det får man icke glömma.

Idag har äntligen Alexandra kommit hem igen. Jag fick ett sms från Sthlm. "Hur sjukt är detta? Gissa vem vi precis träffa, igen? JO, Foppa!" Det sjuka i detta var att när vi åkte till Texas i höstas träffade vi Peter Forsberg him self på flygplatsen i Köpenhamn, men då vågade vi inte störa honom då han gav tydliga tecken på att inte vilja uppmärksammas. Men denna gången hade de fått både kort och autograf, Nice I say. Låga odds dock på att få träffa honom två gånger, men jag har svårt att tro att familjen klagar över detta.... Haha

Denna kvällen har tillbringats hos storebror med familj då sonen fyllde fyra. Det blev allt från serpentiner till massor av paket till tårta med Madagaskar och Bilar på. Trevligt. Det gulligaste är ju dock att eftersom han har vuxenkals idag när han fyller fyra, fyller han ju givetvis fem imorgon då han har barnkalas. Sweet.

// When it´s good, then it´s soo good, soo good. Until it goes bad.

Radiosporten

Long time no see kan man säga, men yees jag lever! Man kan ju nästan tro att jag har haft mycket att göra det senaste. Det vet jag dock inte om jag kan hålla med om, men helt sysslolös har jag verkligen inte varit.
Torsdagen spenderades i badhuset och framför "Alvin och gänget" med en mycket nöjd systerdotter. Fredagen var lugn. Lördagen befann jag mig i Göteborg med lillebror och vi shoppade en hel del kan man säga. Att titta på melodifestivlen har blivit lite utav ett otippat intresse och så även i lördags. Söndagen spenderades bland frukt och grönt och i gympahallen jagandes en boll. Igår hade jag en himla trevlig eftermiddag och kväll hos min bror med familj, very nice very nice. Idag är det tisdag och det betyder att det snart är torsdag och den skall tas vara på genom att besöka the place to be. It will be really nice. Riktigt bra.

Alexandra är i New York. Idag fick jag ett sms: "Vi har det så sjukt bra. Ikväll ska mamma och jag på mamma mia på Broadway. Allt är så coolt". Nästan så bra att man inte ens vill veta. Haha.

Jag tittar på "Den rätta för Rosing" nu. Sämre får man ju leta efter.

Semla har ätits idag med. Jag gillar egentigen det inte, men jag köpte en som skulle vara med vailj i. Ofta det var vanilj. Inte nånstans. Smaka citron. Tveksamt om jag ens överväger denna bakelse ever again.

Haha, okej, jag behövde inte leta länge. Nu är det ta mig fan en dokumentär om folk om har sin bil om älskare. Ofta är ordet. Ofta.

Nej vet du vad, detta kan inte slösas tid på så jag tror att Gossip Girl-boken lockar mer. The real thing.

// Idag fick jag nått bra av en vän. Radiosportens "mål"-signal. Grym.

It must be hard to be a skate-pro...

Idag har jag haft besök av min kära syster med hennes tre barn. Himla kul må jag säga. Vi började med lite fika här hemma och sedan begav vi oss ner mot Stora Torget och lite skridskoåkning. De är riktig hejare på att åka de små liven. "Dom åker som demoner" som min pappa hade sagt. Allt från flygplanet till baklänges till att kunna bromsa övades och det saknas då inget intresse för detta intresse. Lillkillen är verkligen lik en lillebror vi har. Verkligen.

I söndags var jag på besök i U-port och det var lika trevligt som vanligt! Vi fikade himla länge, satt en stund på klipporna och tänkte på livet och sedan avslutades besöket med en liten tillbaka-blick till i höstas. Inga fel där inte!

Jag har pratat om det förut, men jag säger det igen. Tiden går alldelles för fort. Det är nu två år sedan vi kom hem från USA. Två år sedan vi slutade leva det ljuva livet. Två år sedan jag sa hejdå till en människa som är kass. Två år sedan vi gjorde vad vi ville och njöt av varje sekund. För vi visste att vi skulle komma hem igen. Lika skrämmande som det var då, är det nu att tänka tillbaka på det som var. Jag ångrar inte en sekund, men jag har aldrig känt mig så illa. Grejen är att det inte ens var jag som var illa, utan det var hon. Hon jagar mig fortfarande i drömmarna ibland, senast förra veckan. Varje gång jag vaknar andas jag ut av lättnad. Lättnad att det enbart var en dröm.

Jag har haft det himla bra sedan jag kom hem, beroende på olika saker, men mestadels är det för att jag började skolan och för att jag fick himla bra vänner. Det är tack vare dem jag går dit. Bäste-gänget helt enklet. En del av oss var på hockey igår för övrigt. Väldigt spontant och väldigt trevligt. Jag älskar att gå på hockey. Fast om man jämför var det ju ingen riktigt hockey jag va på igår, för det fanns ju inga indiander på tröjorna. Fick dock reda på av en inbiten vän att nummer 23 och nummer 29 var utlånde av den riktiga klubben och vad vore den lilla kluben utan dem? Inte mycket kan jag lova.

Jag är glad att man har empati. För när man inte har så mycket själv är det tur att man kan vara glad för andra och leva på deras lycka. För det är vad de har just nu, ren och skär lycka.
"Det är ju kul när det går bra för andra" för att citera the one and only Björn när han pratar om sin förebild på russinpaketet. And I totaly agree.

// ... -I wrote on 21 t-shirts this weekend. 
       -Oohh, holy jesus.

Right Round

Jag sitter här och tittar på "Du är vad du äter". Människan som är med idag är 1.65 och väger 99 kilo. Jag är 1.63, tänk om jag skulle väga 99 kilo. Där ligger jag i lä kan man säga och tur är väl det. Hon har dessutom 115 cm i midjemått, när man rätar ut det är det helt sjukt långt. Hon ser inte så tjock ut på tvn, men hon lär ju inte vara liten i verkligheten. Det är nog samma sak om det är tvärtom. På Top Model tillexempel, då har jag svårt att se att de tjejerna är så smala, men när de berättar att de är 1.74 och väger 50 kilo, då är man inte stor. Där ligger jag också i lä kan man säga, haha.

You spin me right round. Höjdare!

Whatever I like                   KLOCKREN! Dagens bästa utan tvekan.

Igår hade jag besök av bror med kompis. Det var trevligt och vi tittade på en högst overklig film, men den var rätt bra trots det. Den gick ut på att de kunde skruva kulan när de sköt med pistol, precis som i bowling. Det var samma rörelse med handen. Jag har hängt en del i bowlinghallen det senaste med min far. De som jobbar där är väldigt imponerade av att han kan bowla 4 serier på 23 minuter. Det är tydligen hallens rekord. Varje gång han kommer hem säger han dock att han är Borås sämsta bowlare, men vad gör det när han är snabb?

Skolan är under kontroll, jobb i helgen och melodifestivalen skall tittas på, tacos skall ätas och fotboll skall spelas.

Jag har en förmåga att förvåna Alexandra när det gäller hur dåligt bevandrad jag är i det kulturella livet. På hennes blogg kan man läsa om filmen Borta med vinden. Jag har aldrig sett den vilket hon blev mäkta förvånad över. Att jag hört talas om den var dock ett litet plus men långt ifrån okej. Hon har mycket att lära mig på det området. Fast det har hon iofs i övrigt med. Vi komplitterar varandra bra hon och jag. Punkt. Förövrigt inträffar enligt oss årets mest meningslösa dag på lördag. Hade jag inte jobbat hade jag tagit ditt råd att inte vistas utanför huset på hela dagen. Kul, jättekul att spela tennis.

Disken kallar, mormor med vännina kommer på besök imorgon så det skall städas.


// Speciell och gigantisk. Eller kort och gott bara mindre smart.


Varför?

- Varför ska alla ge sig på mig? Bara för att jag är i level 66 och dom runtomkring mig är i level 70.
- Men det är ju klart dom ger sig på den som har lägst level?
- Ska jag straffas bara för att jag inte orkar levla till level 70, lite fairplay hade jag hoppats på, men tydligen inte.
- Seriöst, som om dom skulle spela fairplay?
- Att det alltid ska finnas en svagare, även i datavärlden.

-Allvarligt, nu har jag dött 8 gånger och dödat 2. Bra jobbat.

Olof for president. Jag säger då det, han är bland det bästa jag har.

// Dags för återbesök, jag längtar!

In your face

Idag är det tisdag. Veckans värsta dag enligt dig. Igår var jag sur på dig men idag är jag mer likgiltig tack vare dig. Sen fick jag se dig också som jag aldrig mer trodde jag skulle få se. Jag åt lunch med dig och dig vilket var trevligt, men det är verkligen inte alls lika kul utan dig. Jag saknar dig.

Igår så hade mina kära vänner sin första korp-fotbollsträning. Det sägs att jag ska vara tränare och det är med glädje jag skulle ställa upp. Jädrar vad ni ska få kämpa. Jag ska nog se till att ni kan få känna på träningsverk. Riktig träningsverk. =)

Melodifetivalen var roligt. Vi sålde som aldrig förr och vår trio slog de andra med hästlängder. Vi anser att vi tre borde få en lyxsvit på träningslägret, men jag tror inte övriga i laget skulle samtycka... Vi ökade vår totala försäljning med 20.000 jämfört med förra året och att folk, helt seriöst, lägger ut 150.000 kronor sammanlagt på ren skit är faschinerande. Så sägs det att det är finanskris. Fast, iofs, vissa barn fick ju dock offra en glass i Turkiet för att få en blinkande sak. Hur mycket en glass kan vara värd är också faschinerande. Sen hade vi äran att träffa Bäste-Roland också viket var en show i sig kan man säga.


Jag andades även samma luft som Björn. Han satt där, typ 20 meter ifrån, och såg allmänt uttråkad ut men kramade snällt alla artister när de sjungt. Han är verkligen söt. Jag hoppades in i det sista på att han skulle vara kvällens wild-card men där gick jag bet kan man säga.
 "Don't follow the signs, they are not right."
 
// Inte antingen-eller utan både-och.


Mello

Man måste våga för att vinna. Nu har jag vågat, åter står det bara att se om jag vinner.

XoY ska självklart besökas, det är ju bara torsdag en gång i veckan!

// Melodifestivalen hela helgen, vem kunde tro det om mig? Haha, det är ju trots allt för vår vårt kära fotbollslag.


It´s just veva with the spoon

Det roligaste som hänt idag var typ att E har skaffat sig en egen email adress. Fast, iofs, när jag tänker efter har det hänt roligare saker idag. Jag bjöd in mig själv på lunch, blev bjuden på förferra på torsdag vilket inte kan bli fel, varit nyttig. Sen vet jag inte om det hänt mer.

Men dagens sanning vad ändå när Elina, efter att ha trackat ner på stackars mig ett tag kom fram till detta:
Lisa: - Åh, tack Elina, det värmde! =)
Elina: - Ja, jag är som en blöt handduk i en isstorm.

Det var dagen citat. Varför skriva när man inte har något att skriva? Varför leva onyttigt när man kan leva nyttigt? Varför vara ledsen när man kan vara glad? Varför ha ont i halsen när man kan slippa ha ont i halsen? Varför  är ibaland ett bra ord, ibland ett sämre ord. Sämre när man inte kan svara på frågan. Men det förstås, man kan ju alltid svara därför.

// Därför. Om jag visste varför hade jag svarat annorlunda. Förmodligen inte ens frågat. Så jag låter bli. Just därför.


RSS 2.0