?

Jag har egentligen inget att skriva. Igår var vi som vanligt på XoY.När jag var liten jobbade båda mina förälsrar på Aby travbana. Deras slogan är "Torsdagsnöjet". Vi har skapat en helt annan typ av torsdagsnöje kan man säga. Förferre på Hässle, himla trevligt! Jag och Mallan hade en trevlig och mysig dag. Det var extremt skönt att lägga sig inatt. Som alltid, efter tre timmars rörelse. Imorgon är det lördag, vilket innebär jobb. Jag förstår inte hur det hände och när det hände. Men jag tror jag gör bäst åt att skratta åt hela grejen. Fattar det icke. Många är sjuka för tillfället, jag hoppas att alla blir friska snarast. Jag längtar till Augusti. Pappa sitter och visslar och mamma ligger i soffan. Olof har magsjuka och Johan är i Österrike. Martin är nog hemma i Borre och syrran har en vännina på besök då hon är mansfri över helgen. Mormor hade sinas systrar på besök.

Varför i hela friden skriver jag detta då? Ja det kan man undra...

//Som sagt, jag har egentligen inget att skriva.


To good to be true

Tisdag nummer 13 i ordningen. Jag har precis ätit en skogshuggar-tallrik med spagethi och köttfärsås. Det blir alltid för mycket köttfärs, men lunchlådan  för imorgon packas även med detta innehåll.

Idag var första föreläsningen på länge. Vi har gjort så himla mycket annat så det har knappt kännts som vi gått i skolan på en månad. Efter skolan följde jag med Ninnie till Knalleland för att inhandla skor till henne. Hon lade undan två par, så imorgon får jag gå med och se vilka hon bestämmer sig för. Dessutom får man ju som bekant lön imorgon så jag kanske också inhandlar något... Hade inte varit fel alls. Efter Knalleland blev det städ, disk, matlagning och annat nödvändigt.

Igår var bäste-brudarna Emma och Alexandra hemma här och vi  (Alexandra stod för allt utom morätterna) gjorde mat, guaquemole, morotsstavar och vi såg en film som bygger på en story som är för bra för att vara sann. Dagboken. The Notebook. Den är himla fin den. Som vanligt gråter alla utom jag, men ärligt, det är nära flera gånger. Sedan hade jag och Alexandra en himla bra kvalitetstid igår. Vi konstaterade att de flesta djur är väldans självgoda. Sedan konstatera vi också att det var bättre förr och vi skulle vilja leva på fyrtio-talet. Då var det banne mig ingen som stod och veva till "Jag-känner-en-bot" och på den tiden gifte man sig. Det är något vi pratar om mycket för tillfället.


Just nu tittar jag på "Den-rätta-för-Rosing". Finns det något mer pinsamt på tv just nu? Härromdagen såg jag dock 2009 års sämsta program. "Jag-vet-vad-du-gjorde-förra-lördagen". Hur kan man ens få spendera pengar på att göra ett sådant urkasst program? Sedan så berättade jag för min syster att det finns ett program som heter "Sveriges-smartaste-barn" som jag för övrigt kan tycka är bland den värsta iden. Dock lös det till i min systers ögon. Men sedan sa hon direkt att "Nej, men jag vet ju redan att jag har Sveriges smartaste barn." ...

// Självgoda är vad de är. Thats the truth of the day.


Ohh, happy day!

Igår var det torsdag nummer 12 av 52 möjliga och den dansades bort! Hade lika kul som vanligt, XoY är verkligen förknippat med glädje och rörelse. Me like alot!

Jag har haft en inneboende halva veckan. Det har varit jättemysigt! Vi har skrattat massa, ätit god mat, slappat m.m. Vi pratade även i morse när vi vakna att det där med att gå ut på ett ställe och dansa är ganska konstigt. Man står i kö för att komma in, betalar pengar. Lämnar ifrån sig sin jacka. Man kommer in till ett mörkt rum där det spelas jättehög musik. Sedan ställer man sig på golvet omringad av andra djur och så rör man sig i takt till ljud. Om man skulle titta på det utifrån så skulle man nog egentligen tycka det var en ganska konstig sak att göra. Men vad gör det, vi som vet vad vi gör tycker ju att denna konstiga hobby är väldans skoj.

Idag har jag och min syster vart ute och gått. Det var jättehärligt! Lillemannen i familjen är banne mig inte så liten längre. Barn är faschinerande. Han bara växer och växer. Lilltjejen hos min bror är dock ganska liten än så länge, fast inte på pappret. Men hon har lärt sig att gå nu, det är också faschinerande. Mina syskonbarn, är bland det bästa jag har! Jag lekte med syrrans två äldsta härromdagen, med två komisar till dem. Det var jag och fyra småtjejer, himla kul hade vi! Vi åkte rutchkana, fikade, handlade med löv, köpte saker som kostar gratis och åt fisk. Sjuåringen kan tre fisksorter. Rosa fisk, Vit fisk och Aborre. Femåringen skratta så hon vek sig. Så gjorde även jag!

//Destination unknown!

Ride of shame...

Idag var en bra seg dag tills jag åkte och hälsade på min vän som befinner sig i Al(s?)hammar. Det gjorde verkligen min dag. Vi gick en promenad, åt choklad och pratade. Vi tittade även på NY-bilder och Kroatien-bilder, aldrig fel. Vi hade det verkligen bra där. Just nu känner jag att jag har mycket att se tillbaka på, men inte så mycket att se fram emot. Det är lite tråkigt kan jag tycka, men det kan ju ändras. Snarare ska ändras. Frågan är bara när. 

I bilen hem hörde jag en gammal goding på radion. From Paris to Berlin. Den låten får mig att minnas Berlin-resan som genomfördes under gymnasiet. Vi var fyra kompisar i en stuga utan värme och vi levde på nudlar i kopp, öl och McDonalds. Vi duscha i trädgårdslangen och var allmänt nöjda med situationen. Förutom på nätterna när vi frös så vi skaka. Men det var det värt.

Jag har hosta. Inte minsta ont i halsen men hosta. Min bror konstatera precis att det enbart är för att jag vill ha uppmärksamhet och att jag hittat på att jag ska hosta. Som om man vill hosta? Svårt att hålla med honom där.

// ... var det verkligen inte. Snarare Ride of Pride. Imagine...

Eller vad säger du Fredrik?

"Detta är nästan lite pinsamt, men jag kom på en sak. Lisa Returns."  When you least expect it...

Praktiken går fint. Känns lite svårt att vara kreativ och sprudande av energi när det är så kort tid. Dessutom spelar det in att jag inte mår så bra, men det orkar jag inte informera om. Halsen och sömnen är icke som de borde. Men barnen är iallafall verkligen inget att klaga på. Vi hade nationella prov idag, det gick utmärkt. Kul att se hur det går till, bedömningen kommer jag nog dock missa, vilket kanske egentligen är det mest intressanta. Men jag överlever.

Jag sitter, eller nja, ligger, i soffan nu och tittar på älskade Frölunda. I love it. Hockeyintresset väcktes under högstadiet då jag och Linda umgicks med Richard och Fredrik. Vi va på hockey ofta, skrev arbeten om hockey och pratade ofta om det. Om jag skulle spela hockey hade jag velat vara en gryym målvakt. Jag och Alexandra pratade om hur hon skulle vara som hockeyspelare. Jag fick mig ett härligt skratt av bara tanken på henne på isen, nertacklad och lite ledsen för att tacklingen gjorde ont. Inget illa menat, hon skrattade åt det också.

Helgen ses fram emot av många orsakr, men mest är det lördagens bravader jag tänker på med ett leende. Det ska bli melodifestival, hemmagjord pizza och firande av kompis. En helt klart kul lördag. Även jobbet skall få sig ett besök, men jag ser nästan fram emot det också. Det är nästan tråkigt att inte vara där så ofta, att ha blivit en av de anställda som bara får lön utan att träffa den som betalar ut den. Jag besöker dock stället ändå, bara för att.

// HV är ett hockey-pockey-lag....

Chap chap

Då var man tillbaka i framtiden. Segt, men kul med praktik. Himla tur att Henke är där med, det gör det hela lite roligare!

Lund var underbart. Minst sagt. Att träffa min amerikanska vapendragare var underbart. Att träffa hennes vänner och min Boråsiske vapendragares vänner var underbart. Korridorsfest var underbart. Hamburgaren mitt i natten var underbar. Glassen och vindruvorna framför X-games var underbart. Underbart var ordet.

Idag lyssnade jag till en diskussion i lärarrummet om facebook. Det var intressant kan jag lova. Enough said.

För jag är inte alls trött.

// "Det är skönt att ha dig tillbaka Lisa" - Thank you student.

Vi

Vi ska åka till Lund imorgon. Det ska bli hur kul som helst. It will be a weekend to remember, I promise!
Vi har även varit och fikat idag, även det var mycket trevligt! Vi kompletterar varandra bra vi vänner. Vi kan prata om allt med varandra, och är det något som någon skulle vilja säga men kanske inte riktigt vill vara den som använder ordet, utan förutsätter att vi andra förstår, så finns det de av oss som fyller i. Det är bra att ha vänner som kan säga det andra tänker!

Iallafall, detta om Lund alltså. Det kommer bli en spännande, rolig, händelserik och nervös helg. Men mest rolig! För jag har inte alls höga förväntingar och blir inte alls besviken om det inte blir som det är tänkt... Nej nej, men seriöst, jag ska verkligen försöka att inte förvänta mig nått. Förutom att det kommer bli det roligaste på länge.

Idag var det dock mindre roligt att äta lunch då folk tracka på allt från min mat, till hur många påsar jag hade saker i, till att den var kall, till att det var svårt att se vad det var jag åt, till att göra hål i min macka. Ja, you name it och de klaga! Jaa, jag säger då det, vad vore man utan att kunna se det roliga i detta lilla trackande....

Dagens tankar har dock varit lite dåligt fokuserade då jag igår blev lite distraherad. Nog om det.

Jag åkte med min pappa på jobbet igår. Han är en sån som har sitt kontor och lever i sin bil, så det innebar att jag var hans chaufför i 40 mil. Vi hade trevligt. Det är kul att göra sådant ibland för kvalitetstid är uppskattat.

Vi-form är en underlig sak. Vi kan ibland vara två människor, ibland flera. När man ska skriva sms och VI i en mening betyder tre, medans i nästa mening bara betyder två, då kan man undra hur vårt språk är uppbyggt. Det är tur att vi alla lärt oss samma och att man kan förstå varandra. Missförstånd är ju dock inte ovanligt, och allt beroende på att kommunikationen brister. Det där nya ni vet, med kommunikation. När man säger saker till varandra och man förväntar sig att den andra ska förstå vad man säger. Det kan vara svårt ibland. Speciellt om en av parterna tycker att den har varit så tydlig som man kan vara. Då är det jobbigt om den andra inte fattar. Då får man ta till övertydlighet. Och ärlighet.

Nej, men ärligt. Väskan är packad, biljetterna är uthämtade och förväntningarna är som sagt inte så höga. Vem försöker jag lura? Jag lyckas inte lura mig själv iallafall. What happens in Lund stays in Lund. Ofta.

//Me and You are a WE. But WE are not You and Me. Där gick jag bet.

En söndagskvälls insikter

Det finns vissa grejer som är bättre och det finns vissa grejer som är sämre hos en själv. En sak som är fruktansvärt dålig hos mig är en egenskap som enbart visar sig på fotbollsplanen. För det första är jag mer framstående där än någon annanstans. Jag vet inte riktigt vad som händer, men nått är det. Sedan finns det en sak som jag blir galen på hos mig själv. När jag tillexempel slår en passning som inte går dit jag har tänkt, eller jag missar att ta emot en boll som jag egentligen borde kunna ta emot utan problem, då ger jag upp. Fullständigt. Jag bara stannar upp, tänker tusen negativa tankar och till slut blir jag förbannad. Förbannad på mig själv för att jag tänker negativa tankar. Sen blir jag förbannad på att jag ens blir förbannad i första läget. varför jagar jag bara inte ikapp bollen? Varför tänker jag ens, jag borde bara springa efter och ta tillbaka boll-saten. Jag blir förbannad.

Men en sak, som är positiv i allt negativa, är att jag är iallafall medveten om att jag är kass i vissa lägen. Då är det ju bara upp till mig själv att ändra på mitt beteende och agera annorlunda. Mm, just det, det är ju bara att ändra...

En annan sak som jag gillar hos mig själv på fotbollsplanen är känslan av att kunna springa hur långt som helst. Den infinner sig då och då, det är inte konditionen som är problemet. Ibland önskar jag nästan det, för den är lättare att fixa. Bara att gå ut och springa lite extra. Det där med psyket och tekniken är dock svårare. Ibland kan man ju verkligen undra vad jag gör på planen.

//Det är dock så satans satans kul. Även om det går dåligt, är det egentligen kul. Riktigt kul.

RSS 2.0