lisakaninteblienboll

Jag vill bara säga att jag lever. Anledningen till att jag inte skriver här är för att det händer så mycket att jag inte riktigt hinner. Men det är egentligen en dålig anledning, för just av den anledningen att det händer så mycket borde jag skriva här.

Jag kommer inte ihåg allt som jag borde berätta för er och det skulle ta mig en evighet att skriva allt. Så jag lägger upp lite bilder istället. Det är roligare för er. Men en kort sammanfatting kna ni ju få ändå. Veckodagarna kommer jag inte ihåg, men helgerna är desto klarare. Förra helgen var jag och Janne i Sevilla fredag till söndag. Vi bodde på hotell, åt jättegod mat och hängde på Starbucks. En riktigt bra helg!
Denna helgen som var, den var ju inte att leka med. Jag och Alexandra drog till Afrika, Maroccoo, Marrakesh närmare bestämt. Det var galet. Fullständigt galet, skrämmande, chockande och underbart. Helt otroligt att bara 1 1/2 timmas flyg härifrån kan ta en in i en heeelt annan värld.



Tacka vet jag dig Pixie som sköter det här nya du vet, med Http och så. Tack!

// Ikväll ska vi äta fejk-tacos. Det ska bli quite fun som Janne säger. I hans värld är quite bättre än very.

att jag inte ens vet vart jag ska börja. Jag antar att jag kan börja med att berätta från i torsdags tills idag, mest logiskt så.

I torsdags var det Tapas-festival här i stan så jag och Fredrik slog våra kloka huvuden ihop och bestämde oss för att ha vår ätar-tävling. Vi drog med oss Alexandra, Janne och Mahony till festivalen och köpte 10 stycken tapas-biljetter var. Redan där kan man säga att det märktes att det var lite för mycket för han som sålde biljetterna tittade med stora ögon och sa lite förvånat: diez? Si. Vale. Iallafall, vi började vårt mat-äventyr med en god tapas och jag tänkte att detta kommer bli en lätt match, för är det nått jag inte är, så är det liten i maten. Tapas två tre fyra gick fint, men nummer fem smakade inte riktigt lika bra. Mättnaden var inget problem så vi gick tilll nästa tält för att beställa nummer sex och sju. Nu börjar det äckliga. Fredrik beställer Montadillas Jamon, vilket är mackor med skinka. Skinka kan man dock inte kalla det för det var tre bitar RENT FETT. De var så äckliga att jag kände att det var på gränsen till att inte äta upp dem och förlora. Men jag pinade mig igenom dessa tre såkallade mackor... Tapas nummer sju var en Ensaladilla. Det är typ som potatis-sallad fast utan potatis och typ bara majonäs. Jag brukar inte vara kräsen, jag gillar verkligen iprincip allt, men denna salladen var så äcklig att jag aldrig smakat något äckligare. Dum som jag var, bara för att Fredrik åt upp, bestämde jag mig för att äta upp den. Det skulle jag inte ha gjort. Den var så vidrigt äcklig att jag spydde. Jag spydde. 

Fredag gick vi upp tidigt för att träffa våra med-resenärer utan för tågstationen klockan 09.00. Vi har nämligen varit i Portugal - Algarve i helgen. Vi hyrde två bilar, som vi fick efter lite strul. Detta kan ju låta som ett skämt för er, det gjorde det nämligen för oss, men biluthyrningsfirman, Eurocar, hade INTE internet. Så de kunde inte se att vi hade bokat bilarna till ett annat pris än vad de som jobbar här ville erbjuda. Men vi tog bilarna till ett lite dyarare pri än vi tänkte från början och drog iväg mot ett äventyr som visade sig bli en av våra bästa helger ever. Om ni vill åka på charter, åk till Algarve. Tveka inte, åk bara! Vi bodde på en resort med lägenhetshotell och lägenheterna var jätestora fina fräscha varav vår hade havsutsikt. Stranden går inte att beskriva i ord, men det var som en lagun ungefär. Behöver jag säga mer? Det var liksom som på bilderna i resekataloger. Sådär fint som det bara är på bild. Fast i verkligheten. Vi har solat, badat, solat, badat och solat, badat i tre dagar. Vi har verkligen tagit tillvara på livets goda denna helgen, vi älskar livets goda. Kort och gott! Fast det förstås, Alexandra var nära på att drunkna ett ex antal gånger. I söndags var vi på en annan strand, där vågorna var mellan 1,5- 3 meter höga. Det kom en våg, vi var på samma ställe och när vågen var över var hon 10 meter längre bort. Läskigt var ordet, men vi är hemma välbehållna och glada!

Nu ska vi iväg, det är som vanligt folk som fyller år. Haha, alla fyller år, det är galet.

// Åse, klicka här så kommer du till Alexandras blogg med.