lisakaninteblienboll

Mina barn sjunger en egen version av Staffan var en stalledräng. Den går såhär:

Staffan var en stalledräng, som föddes utan hjärna.
Varje gång han klanta sig föll det ner en stjärna.
Nägra dagar senare, fanns det inte stjärnor kvar på himmelen.

Första meningen har jag nog hört förr, resten tror jag att en av de kreativa sjölarna i klassen har hittat på alldelles själv.

Imorgon ska de få julkort och en dikt jag skrivit. Jag har verkligen fastan för det här med att rimma.

Nu har jag varit här i tre veckor långa, både skratten och minnerna är många.
Ni är alla snälla och rara, även om ni kallat mig för Sara...
Elin, Alice och Amanda J, ni är speciella ni.
Rebecka, Marika och Amanda E, ni är underbara ni me!
Jonathan, Adam och Sven, ni är goa som bara den.
Elia och Joakim med såklart, utan er blir det ingen fart.
Jag vill tacka er alla i klass fem, för dessa tre veckor har varit kul.
Jag hoppas ni ALLA får en underbar jul!

Erkänn att även jag kan vara kreativ ibland?

// Let me introduce myself, as myself.....