lisakaninteblienboll

Ännu en söndag. Känns som om söndagar är den enda dagen i veckan jag hinner blogga. Veckorna och dagarna försvinner i en hejdundrande fart och nu är det bara fem dagar kvar. Tre av dem ska spenderas i Nobels anda. Nobel-pris ska delas ut och badbomber skall göras. Jag ser fram emot detta spektakel alla pratar om.

Tränas ska det göras idag med. Va ett bra tag sedan nu. Happy feeling comes.

Snart hoppas jag att min kära syster och enda systerson kommer hem. Att bara vara 29 dagar och ha bott på sjukhus i 20 av dem är väl inte dirket vad man önskar. Men, livet  bevisar ännu en gång att det aldrig blir som man tänkt sig. Varför blir det aldrig som man tänkt sig? Kanske just för att man ska tänka till. Sluta hoppas. Vilket, för övrigt, både jag och Alexandra nästan börjat göra igen. Man kan inte annat än att skratta åt det. Haha.

Fredagskvällen spenderades förövrigt i Torestorp bygdegård. Det var en mycket trevlig tillställning och jag tackar mina vänner för en rolig kväll. "Frulle hos Hasse".

Jag har även blivit ett år närmre min pension. Känns förvånansvärt bra. Det är roligt att fylla år. Tänk om man dock kunde hoppa över den lilla detaljen att man blir ett år äldre. Fast när folk frågar svarar jag fortfarande fel. Kan man inte få vara den åldern man känner sig som? Jag kommer svara 20 ett bra tag till. Just because I want to.

// If you are what you say you are...