lisakaninteblienboll

Fredagskväll och vi sitter på vårat hostel och är nästan glada för att vi har tak över huvudet. Igår kom vi till Huelva, efter en extremt varm dag i Sevilla där vi dumt nog nästan försökte trotsa siestan. Vi tyckte igår när vi kom hit att det hade varit en jobbig dag, men oj va vi gick bet där.

Idag vaknade vi, åt frukost och tänkte för oss själva att denna dagen skulle kunna bli en bra och spännande dag med mycket upptäckter. Så skulle man kunna se vår dag, om man orkade vara positiv. Det hela började med att de i detta land inte har hört talas om det här nya med skyltar för att underlätta för människor som inte hittar. Efter ett ex antal frågningar kom vi äntligen fram till ett informationsmöte. Efter mötet skulle vi få hjälp med att hitta boende. Vi tror inte att de har hört talas om det här med hjälp heller. Det vi fick var tre inbokade lägenhetsvisningar med hyresvärdar som inte kan ett enda ord engelska, och en karta. Klockan var ca: 12 nu och vi tänkte att det kanske var bäst att ta sig in till stan för att se hur lägenheterna verkade. Det började nu bli varmt. Vi gick, vi gick och vi gick. Hittade alla tre lägenheterna och vi tänkte SHIT vad vi ska vara lyckliga i Sverige. Nu var klockan 14 ungefär och vi tänkte mindre glada tankar. Värmen började bli outhärdlig nu och vi hittade, efter lite kartläsning och gående såklart, ett shoppingcenter. Vi gick raka vägen till restaurangen och beställde god mat. Vi tänkte att vi kunde ju gå ut och titta lite mer på staden när vi ändå var i närheten. Men OJ vad vi skulle suttit kvar. Det är inte för inte, som inte EN ENDA spanjor är ute mellan 15-18. Seriöst, kan ha varit en utav de varmaste dagarna vi varit med om. Någonsin. Vi blev inte direkt positivt överraskade av vad vi såg i den delen av staden vi hittade så vi gick tillbaka till shoppingcentret. Där satte vi oss i en soffa och typ dog i en timma. Kan ha varit den bästa vilningen idag. Denna soffa stod för övrigt i sko-avdelningen och efter ca 40 minuters stirrande på ingenting fick jag för mig att testa fula skor. Vi har nu gjort en tävling och det gäller för er alla att rösta på de par skor ni tycker jag passar bäst i. Jag har nämligen lovat Pixie att de skor som vinner omröstningen skall inhandlas.

Nu till lägenheterna. Den första var ett hus kan man säga. Det skulle behövas 4 stycken hyrestagare sammanlagt för att funka. Eftersom INGEN i detta land kan ETT ORD på engelska, hade vi turen att få hjälp av en tysk kille när vi besökte detta hus. Han var till mycket stor hjälp. Vi gillade hust skartp men det blir nog inte detta. Nummer två var hos en tjej som jobbar på skolan, men OJ vad vi inte ville bo här. Det var mest utsidan som inte gav insidan en chans, men insidan gav inte heller utsidan någon glans om ni förstår. Vi tittade mycket snabbt här och tänkte att våra mammor inte hade gillat detta ställe... Haha. Ställe nummer tre hoppades vi nu väldigt mycket på. Det skall även tilläggas att klockan nu var 20. Vi kommer in, tanten kan självklart bara spanska, pratar på med oss som om vi förstod fast vi hela tiden sa att vi inte förstod. Hon ringer tillslut sin syster som kan lite engelska och vi kommer fram till att vi gillar ställlet men måste hitta två till som kan bo där annars får vi inte hyra den.

Vi vandrar nu hemmåt efter 12 timmar på vandrande fot. Vi har använt min karta så mycket att den gått sönder. Vi har lärt oss massor utan att veta om det och vi har såå ont i våra fötter att ni inte kan förstå. Vi är även väldigt förundare över hur otrevliga spanjorerna är. Och hur dåligt hjälpta vi blivit av skolan. Det första vi skall göra måndag-morgon är att kräva så mycket hjälp tills vi blir nöjda. Fram tills dess skall vi spara våra få krafter vi har kvar och det kan bli ett besök på stranden.

// "Det är kul när det går bra för andra" som Björn Gustavsson hade sagt.