lisakaninteblienboll

Innan har vi sagt att vi aldrig  har skrattat så mycket. Men efter gårdagen och natten och dagen idag kan vi säga att det uttrycket har fått en helt ny innebörd. För vi har ALDRIG skrattat så mycket som de senaste 24 timmarna.
From the begining: Vi drar hem till Malin och Daniel där Sara och Oscar också är, verkligen helt underbart kul att träffas igen. Det kändes nästan som vi aldrig varit borta ifrån varandra. Vi tittade på den sjukt snabba Bolt, vi dömde ut EmmaGreen redan innan hon hoppat och vi pratade lite till om Bolt. Som förövrigt springer 10 meter på 1 sekund. Hans steg är 2.40 åt gången, han tar alltså tre steg för att komma 10 meter. Alltså tre steg på 1 sekund. Du förstår nog själv hur sjukt det är. Jag och Daniel pratade även om hur långt han hade kunnat hoppa om han hoppade längdhopp eller tresteg. Förmodligen aaslångt. Vi satt på balkongen, vi dansa som vanligt när alla andra satt i soffan och vi hade en himla trevlig tid! Sedan gick vi till staden. Vimmel besöktes och där träffade vi känt folk! Haha, mm, just det. Känt folk.... Gänget blev mindre under kvällens gång och tillslut var det bara de tre musketörerna kvar. Vi tänkte besöka Tonic men kom aldrig dit eftersom när vi gick förbi Swing såg härliga människor. Han som inte är okej bl.a. Han är överallt. Sedan försökte vi komma in på Swing. Jag och Pixie har varit emot detta ställe heela våren. Men igår tänkte vi, "okej vi kanske kan göra det då så Holly blir glad." Nää, men för då kom vi inte in. Vi kom seriöst INTE IN på Swing. Det är ju ett såå stort garv på den. Holly träffade D och vi träffade ett gäng killar. Frågade hur gamla de var. Vi började gissningsleken och de var visst födda 91. Vi lämnade ganska fort. Tillslut slocknade vi hemma i Hollys stora underbara säng. Med ett stort leende på läpparna, för hela vägen hem fnittrade vi sönder. För som alla vet, så luktar ju Pixie häst... Idag på förmiddagen hände det spektakulära saker och oj vad nervösa vi blev. Vi både dog, levde mer än någonsin, förundrades, skämdes, skrattade och lipade. Självklart var det Pixie som stod för lipandet. För ovanlighetens skull...

Imorgon hoppas vi på en lika kul tillställning och det blir det nog för då tillkommer det folk som förhöjer stämmningen. Först ska släktträff klaras av. På söndag är det jobb, fotboll, hejdå-sägning, kanske att man ska börja packa? Shit, det drar ihop sig nu. Säga hejdå till folk? Inte vara hemma på flera månader? Inte besöka XoY? Fast nej, det är fortfarande orealistiskt. Och kommer nog så vara tills vi är hemma igen. Just nu ser jag grymt mycket fram emot när vi skall unna oss i Sevilla.

//  För vi skrattar oss lyckliga.